Tai Chis uppkomsthistoria och utveckling
Kinesisk kampsport har en lång historia. Redan under den Östra Han-dynastin 25–220 e.Kr) utvecklade en berömd läkare vid namn Hua Tuo "De fem djurformerna" (Wu Qin Xi"), kroppsställningar som är början på den kinesiska chuan-formen. Enligt folklig tradition tar Tai Chi sin början under det tidiga 1200-talet, under den sena Yuan- och den tidiga Ming-dynastin (och den nordliga Song-dynastin). Grundaren var Zhang San-feng, en taoist-präst. Till att börja med var han verksam i Baoji Jindaiguan i Shanxi-provinsen. Under den förste Ming-kejsaren Hongwu (också kallad Taizu, 1368–1398) verkade han vid Taihe-berget i Hubei-provinsen. Under kejsaren Tianshuns (Yingzongs) tredje regeringsår 1459 grundade Zhang Shan-feng rörelsen Tai Chi Chuan. Enligt den populäraste legenden gick det till så här: Medan Zhang Shan-feng sjöng i sitt rum hörde han plötsligt en skata skratta utanför fönstret. Han tittade ut, och fick se skatan kämpa med en orm. Skatan störtade ned från trädet den satt i som en blixt från himlen och angrep ormen som ringlade sig på marken, medan ormen väntade på ett tillfälle som skulle möjliggöra för den att få bukt med fienden. Skatan svepte med vingarna, tog tag med klorna, hackade med näbben, medan ormen bara mjukt parerade och gjorde små motattacker så att skatan måste fly undan och flyga iväg. Av detta drog Zhang San-feng slutsatsen att man ska besegra hårdhet med mjukhet, och att Tai Chi omfattar principen om yin och yang. På detta sätt skapade han Tai Chi Chuan. Man anser fortfarande att Tai Chi Chuan utgör en väsentlig del av kampsporten.
En man som efter Zhang San-feng lämnade ett väsentligt bidrag till utvecklingen av Tai Chi Chuan var Wang Zong-yue. Det finns två versioner av hans födelse; antingen föddes han under Ming-dynastin eller under Qing-dynastin. I häfte fem av "Tai Chi Magazine" för 2010 berättas att i artikeln "Det senaste genombrottet i Tai Chi Chuans historia" att forskaren Liu Ye-ting i kommunen Xinjiang i provinsen Shanxi under mer än fem år gjort djupgående studier och funnit att Wang Zong-yue hörde till folket i byn Si Xianli Wang Zhuang och levde 1525–1606. Hans familjeträd är kartlagt. I Tai Chis historia var Wang Zong-yue Zhang San-fengs efterträdare i femte led. Han studerade Tai Chi Yin och Yang-filosofi som för första gången beskrevs i boken "I Ching" och använde sin insikt till att förklara principen för Tai Chi Chuan. Han sammanfattade sina resultat i böckerna "Tai Chi-teori" och "Tai Chi Chuan-spektrum". Hans bidrag till Tai Chi Chuan-teori respekterades av alla Tai Chi-mästare och anhängare av Tai Chi.
Sedermera har Tai Chi Chuan och flera andra Chuan-varianter, som Shaolin och Wudang utvecklats vidare.
Tang Hao var en berömt kinesisk forskare som ägnade sig åt den kinesiska kampsportens historia. Han ägnade tiotals år åt att utforska Tai Chi Chuans historia. Han besökte Wenxian-kommunen i Henan-provinsen tre gånger under åren 1930 till 1932, och utforskade ursprunget till och utvecklingen av Tai Chi Chuan. Han fick bekräftelse på att Tai Chi Chuan-efterföljaren i nionde led av Chen-familjen, Chen Wang-ting levde här under den senare Ming- och den tidiga Qing-dynastin. Kejsare Chong Zhen av den senare Ming-dynastin uppmuntrade läskunniga att utöva kampsport. Medan Chen Wang-ting bodde i ChenJianguo var han framstående i både civila och militära färdigheter, studerade taoisten Huang Ting Jing med hänvisning till kommendör Qi Ji-guangs metoder, och skapade den så kallade Chenjiagou Tai Chi Chuan, dvs. Chen-stilen av Tai Chi Chuan. Med andra ord, Chenjiagou i Wenxian-kommunen i Henan-provinsen är verkligen Tai Chi Chuans ursprungsort. Flera välkända Tai Chi Chuan-mästare har verkat där. En, vid namn Wu Yu-xiang (1812–1880) föddes i staden Yongnian i Hebei-provinsen. Han och hans bror var som mycket unga redan intresserade av kampsport. De lärde sig Tai Chi Chuan av seniormästare Yang Lu Chan av familjen Yang. Senare flyttade Wu Yu-xiang till Chenjiagou och lärdes upp av den berömda mästaren Chen Chang-xing. Han studerade ingående Tai Chi-teori, bearbetade den och jämförde olika varianter av Tai Chi Chuan från Wang Zong-yue och Yang-familjen. Efter eget huvud skrev han ett antal framstående artiklar, bl.a. "Tai Chi Chuan-teori". Slutligen skapade han sin egen "Wu-versionen av Tai Chi Chuan". Den mest berömda och vidast spridda "Yang-versionen av Tai Chi Chuan" har genomgått tre generationer av utveckling. Grundaren av denna version var Yang Lu-zeng (1799–1872). Hans hembygd var kommunen Yongnan i Hebei-provinsen. Han flyttade som ung till och lärdes också upp av mästaren Chen Chang-Xing. Yang Lu-zeng lärde i sin tur upp sönerna Yang Ban-hou (1837–1892) och Yang Jian-hou (1839–1917), och de blev också Tai Chi Chuan-mästare. Den tredje generationen i familjen Yang, Yang Jian-hous son Yang Cheng-fu (1883–1936) föddes i Bei Jiang. I sin ungdom fick han undervisning och hård träning av sin far, och studerade dessutom strängt Tai Chi-teori. Han började med ett blygsamt pensum iordningställt av sin far, modifierade det och utvecklade så småningom en ny stil: vittomfattande poser med flera förlängningar, fast struktur, mjuka rörelser, vackra, avslappade och jämna. Det ledde fram till den i dag populäraste varianten av "Yang-versionen av Tai Chi Chuan".
Numera har Tai Chian Chuan utvecklats till fem huvudversioner: Yang, Chen, Wu, Wu' och Sun. Beroende på programmets längd kan man särskilja två former: kort och lång. "Yang-versionen av Tai Chi Chuan" är vanligen av den långa formen och kallas då "Lång Chuan".