一首美丽的瑞典爱情诗

Min själ var en ljusblå dräkt av himlens färg;
jag lämnade den på en klippa vid havet
och naken kom jag till dig och liknade en kvinna.
Och som en kvinna satt jag vid ditt bord
och drack en skål med vin och andades in doften av några rosor.
Du fann att jag var vacker och liknade något du sett i drömmen,
jag glömde allt, jag glömde min barndom och mitt hemland,
jag visste endast att dina smekningar höllo mig fången.
Och du tog leende en spegel och bad mig se mig själv.
Jag såg att mina skuldror voro gjorda av stoft och smulade sig sönder,
jag såg att min skönhet var sjuk och hade ingen vilja än - försvinna.
O, håll mig sluten i dina armar så fast att jag ingenting behöver.

- Edith Södergran

坠入爱河的女人

来到你的身边，我一丝无挂，

灵魂早已被我留在了那海边的峭壁上，

如同那天空般湛蓝的纱裙，

在你的桌边，我纤纤而坐，

就象被期待的女人，

饮上一杯美酒， 蕴吸着玫瑰的芳香，

你赞叹我的美丽，恰似梦中的情人，

我也忘却了一切，我的童年和故乡，

只感觉你的触摸将我紧紧地拥柔，

在你的微笑中，我寻找着自己影子，

映入眼帘的只是粉末般消融的身躯

和被时光剥离的姿容，

噢，快把我搂紧，

在你温馨的怀中我已别无所求.